juulaalaa

intensivveckan dödar mitt glada humör. känner mig så fruktansvärt frustrerad. vill slå någon eller varför inte flera när jag ändå är igång.

det är försent, dom tågen har gått och jag står inte och väntar på en tom perrong längre. för vem vill stå där ensam så länge? och om det kommer nån som vill plockar upp mig, borde man följa med, sen kan man inte ångra sig det går inte att vända ett tåg. och jag vill inte vara ensam längre.

hemkomsten från berlin gör mig glad och varm och hel.
imorgon ska jag äta massa mat och skratta med mina fina ATDer och imorgon ska jag försöka vara snäll mot mina få fina klasskompisar för dom är faktiskt några av mina bästa vänner.

sen ska vi ha föreställning och ta emot applåder och vara jävligt duktiga, då kommer det vara värt det även fast jag har svårt att kliva upp på morgon eller pollenallergi

så.jävla.blid.lös

Gick på en nostalgitripp, hoppade högt högre än någon annan. Fick en kroppsdel över min lilla lukthjälpare den är några nummer för stor nu men jag är ändå glad.

Blir arg över att det inte finns något för oss. Inte en enda liten skokartong man kan övernatta i över den varmaste perioden i Gävle. Ingenting. Nada. Noll.

Får svar, får motgång, blir arg, blir kontrollerad, blir argare.

Andas.

Jag behöver en ljusglimt. Och igår var det en fin en. Men det räcker inte. Jag är krävande. Kräver att vara krävande.

Nu vill jag kramas, ja tack !


ska bo i en ko med en kråkkompis vid min sida, så löser jag mina problem.

Har svart på för många annonser.
Har lämnat ut för mycket om mig själv.
Har fått för lite svar.
Har vaknat för tidigt, utan att det gav resultat.


Försöker göra mitt bästa i att glömma faktat att jag inte bara vill ha en lägenhet utan faktiskt
BEHÖVER HA EN!
Kommer vara lite för trött ikväll, men jag ska dansa endå. Och glömma att inte en jävle
"villhyrautsinalldelesfördyralägenhetfastviläggerutdenpåblocket"

Suck. Men jag har ju sommarjobb iallafall, så egentligen vem är jag att klaga? Man kan ju inte få allt liksom!

Sen är jag ju kär också, thi


För många av mina män är ut på vift! Behöver er karljävlar!

har gjort det till en vana att bara blogga när jag har något att skriva om. eller?

nu ska jag berätta om min topp 1 av alla kompisgäng/grupper/konstelationer ochsåvidare.
ett rött hus i fucking sandviken, massa år av skratt, utklädningskläder, improvisation och att älska teater.
jag vet att vi har limmat länge och det kommer hålla men jag saknar våra måndagar, och jag kommer sakna att stå på scenen med er!

ville egentligen bara säga All This Drama <3

                                                                                            

"Charlie... du står på min tå"          "Victoria. Vad är det för fel på dig?! Ta din bok. OCH DRA!"