intensivvecka
intensivveckan dödar mitt glada humör. känner mig så fruktansvärt frustrerad. vill slå någon eller varför inte flera när jag ändå är igång.
det är försent, dom tågen har gått och jag står inte och väntar på en tom perrong längre. för vem vill stå där ensam så länge? och om det kommer nån som vill plockar upp mig, borde man följa med, sen kan man inte ångra sig det går inte att vända ett tåg. och jag vill inte vara ensam längre.
hemkomsten från berlin gör mig glad och varm och hel.
imorgon ska jag äta massa mat och skratta med mina fina ATDer och imorgon ska jag försöka vara snäll mot mina få fina klasskompisar för dom är faktiskt några av mina bästa vänner.
sen ska vi ha föreställning och ta emot applåder och vara jävligt duktiga, då kommer det vara värt det även fast jag har svårt att kliva upp på morgon eller pollenallergi
så.jävla.blid.lös
